Kategoriindelning reservkraft
De fyra kategorierna
Reservkraft i Sverige, och då specifikt stationär reservkraft, delas in i fyra olika kategorier i Svensk Energis handling "Stationära reservkraftanläggningar - Anvisning för säker drift". De fyra olika kategorierna har sina specifika driftfall och medföljande krav. Information de fyra kategorierna hittar du här.
Kategori 1
Reservkraftanläggning - normalt matad av ett distributionsnät - som endast in- och urkopplas manuellt med avbrott i strömförsörjningen. Till denna kategori räknas även manuellt startad mobil reservkraft, som är ansluten via anslutningsdon och omkopplare, för matning av fast kundanläggning.
Kategori 2
Reservkraftanläggning - normalt matad av ett distributionsnät - som in- och urkopplas automatiskt med avbrott i strömförsörjningen.
Kategori 3
Reservkraftanläggning - normalt matad av ett distributionsnät - som kan in och urkopplas automatiskt utan avbrott (blinkfri övergång) i strömförsörjningen. Denna funktion kräver bl.a. att reservkraftanläggningen är utrustad med fasningsutrustning för att medge kortvarig (≤ 1 sekund) parallelldrift med distributionsnätet.
Kategori 4
Reservkraftanläggning - normalt matad av ett distributionsnät - som är avsedd för parallelldrift med distributionsnätet under längre tid än 1 sekund. Reservkraftanläggningen skall kunna in- och urkopplas automatiskt utan avbrott och drivas parallellt med distributionsnätet vilket innebär krav på fasningsutrustning och andra skydd som krävs för en produktionsanläggning.
TN-C eller TN-S
Kategori 1-3
Huvudregeln är att de i första hand ska vara ansluten till ett nät med TN-C utförande. Ansluts reservkraften till ett nät med TN-S utförande krävs en mer avancerad nätelkopplare för att förebygga strömbelastning av PEledare och för att undvika skador på ansluten utrustning. För mobil reservkraft enligt kategori 1 (manuell start och stopp, med avbrott), ansluten via anslutningsdon är god elsäkerhetsteknisk praxis att sådan reservkraft skall anslutas till en installation där det finns en fast förbindelse mellan N och PE (TN-C). Detta krav infördes när starkströmsföreskrifter utgavs på 1980-talet.
Kategori 4
För stationär reservkraft (automatisk start och stopp, och möjlighet till parallelldrift med distributionsnätet) och som inkopplas via automatiskt styrd nätelkopplare finns ingen rimlig lösning. För denna kategori gäller att TN-S matning inte är möjlig då belastningsström i PE-ledare inte kan undvikas.
